Palestina/Mellanöstern

Ett liv med Palestina 

Min första träff med Yassir Arafat var dramatisk. Den ägde rum mitt i natten i januari 1982 i Beirut. Arafat varnade då för ett förestående israeliskt storanfall mot PLO i Libanon. Trots min respekt för den palestinske ledaren hade jag svårt att ta honom på allvar. Men han hade rätt. I juni samma år gick israelerna till anfall, invaderade Beirut, drev ut PLO och lämnade fältet fritt för fascistiska libanesiska militior och begå massakrer på palestinier (Sabra och Shatila). Senare har jag träffat honom i samband med delegationsbesök, i Tunis och Ghaza.

Mot ovanstående bakgrund var det självklart för mig att tacka ja när valberedningen i Palestinagrupperna i Sverige våren 2004 frågade om jag ville bli organisationens ordförande.

Som tolv-trettonåring hade jag porträtt på min pojkrumsvägg av två "hjältar" - Egyptens president Nasser och Israels premiärminister Ben Gurion. Ett omaka par, kan man tycka, men på 50-talet framstod båda som progressiva nationella frihetsledare. Efter Suezkriget växte dock mitt tvivel på Israels moraliska renhet alltmer, jag råkade få tag i ett exemplar av den tidens mest förbjudna bok, Arabernas äganderätt till Palestina, skriven av en palestinaflykting i Sverige. Med dagens ögon är det ganska okontroversiell, den visar hur Israel under konflikten 1948-49 dels systematiskt drev ut palestinier från områden som intogs av israeliska trupper, dels erövrade och konfiskerade enorma landsområden utöver dem som enligt FN:s beslut skulle tillfalla Israel. 1964 besökte jag under några månader Egypten, där jag också träffade palestinska frihetskämpar. 1965 skrev jag min första Israel-kritiska artikel i Sydsvenskan. I samband med sexdagarskriget 1967 hade jag en upplevelse som ganska väl visar hur opinionsläget var då. Jag skrev några dagar innan kriget brutit ut en artikel som kritiserade Herbert Tingstens stark pro-israeliska argumentation, inte minst hans tes att "kulturarbetets rätt" legitimerade Israels erövringar av palestinsk mark. Som jag såg det var det inget annan än gammal vanlig kolonialism. Artikeln accepterades av Dagens Nyheter. Min innan den hunnit publiceras bröt kriget ut. Då fick DN skrämselhicka. På ett KRUM-möte samma dag hade min skamsne vän Jörgen Eriksson, som arbetade på DN:s kulturredaktion, med sig ett s k avdrag på artikeln. Jag tog avdraget och gick direkt till Karl Vennberg på Aftonbladet. Han publicerade artikeln medan kriget fortfarande pågick. Det blev inledningen på ett mångårigt samarbete med Aftonbladets kulturredaktion som delvis fortfarande pågår.

Kampen om Palestina (1970)

Under de följande åren besökte jag de ockuperade palestinska områdena flera gånger och1970 gav jag ut Kampen om Palestina (Prisma). Den vållade en enorm uppmärksamhet och debatt. Den gav upphov till helsidesrecensioner och motinlägg i rikstidningarna, radio- och TV-debatter, ja några proisraeliska folkpartister gav till och med ut en hel "motbok" (Per Ahlmark m fl : Det hatade Israel) som huvudsakligen utgjorde angrepp på min syn på Palestinakonflikten. Eftersom Folkpatiets Ungdomsförbund - där jag var förbundsordförande- några månader efter min boks publicering skulle ta ställning till Palestinakonflikten, var många av inläggen, inte minst "motboken" och mängder med angrepp i den liberala pressen inget annat än led i den maktkamp om den ungliberala rörelsens framtid. Man kan nog påstå att jag "räddades" av en utförlig och positiv recension i Dagens Nyheter av Bengt Alexandersson, som samtidigt avfärdade "motboken" som en osaklig pamflett. DN:s "dom" kunde inte rubbas av rasande reaktioner från Ahlmark&Co. Senare utnämndes boken också av den svenska Palestinaforskningens nestor, Sune Persson i Göteborg, till den bästa då existerande boken i ämnet på svenska.

Den som till äventyrs idag läser Kampen om Palestina måste ha svårt att förstå den våldsamma uppståendelsen när det utkom. Men i en tid som fortfarande helt dominerades av Herbert Tingstens romantiska och antiarabiska Israel-syn, var det chockerande för många att jag hade hittat så många källor och ögonvittnen, också svenska, t ex FN-observatörer, som gav en föga smickrande bild av Israels agerande såväl under det s k frihetskriget 1948-49, som mot den arabisk-palestinska minoriteten inom den judiska staten. Jag visade att palestinaflyktingarna faktiskt i huvudsak inte alls lockades att fly av arabiska radiosändningar, utan brutalt drevs ut av de israeliska trupperna. Jag kunde också dokumentera av palestinierna i Israel var utsatta för allvarlig diskriminering. Till detta kom de första rapporterna om situationen i de nya israeliska erövringarna. Boken översattes till norska, men kom tyvärr, trots att den såldes slut, aldrig i någon ny svensk upplaga. Delvis är det mitt eget fel, eftersom jag aldrig fått tid att genomföra den revidering och komplettering som skulle varit nödvändig, eftersom såväl den historiska forskningen som verkligheten hela tiden levererar nya fakta. Men fortfarande står en aktualiserad version av Kampen om Palestina på mitt arbetsprogram!

Jag har efterhand lärt mig klassisk arabiska tillräckligt för att läsa tidningar och böcker; under en tid medverkade jag regelbundet med översättningar ur arabisk press i Malmö-tidskriften Tempus. Jag har gjort mängder med resor i Arabvärlden och besökt sjutton arabländer er eller flera gånger. Under min första tid i EU-parlamentet var örande. Kampen för ett fritt Palestina har visat sig betydligt långvarigare än vad många, däribland jag, trodde när Osloavtalet ingicks för drygt tio år sedan. Men främste och mest utskällda spådom i Kampen om Palestina - att ockupationen skulle göra Israel alltmer nationalistiskt och högervridet - har besannats. När jag skrev boken hade Israel haft arbetarregeringar under hela sin existens. Många vänstermänniskor trodde att alla israeler levde i kibbutzer (det var aldrig mer än 4 % som gjord det!) och såg landet som progressiv och demokratisk framtidsmodell. Kanske kunde det blivit så utan erövringar, konfiskeringar och förtryck av palestinier.

 Palestinas frihetskamp (2008)

Men Israel har som bekant föredragit erövring framför rättvis fred. Därför har jag länge "varit havande" med en ny bok om Palestinakonflikten. Den blev äntligen färdig 2008 och gavs ut på hösten. Det visade sig var tragiskt väl "tajmat" eftersom bok inte hunnit vara ute särskilt länge innan Israel än en gång gick till anfall. mot Gaza, och (enligt vissa bedömare) de sjunde Palestinakriget tog livet av 13 israeler och minst hundra (100) gånger så många palestinier, därav hundratals barn.

När detta skrivs i mitten av januari 2009 har Israel utropat s k en sidig vapenvila och Hamas svaret med att hålla vapenvila en vecka i väntan på att Israel utrymmer Gazaremsan och öppnar gränsövergångarna åt alla håll. För den som vill förstå bakgrunden kan jag ärligt rekommendera min egen bok - den är visserligen skriven med det palestinska folket i huvudrollen, men jag försöker förstå bakgrunden till de israeliska handlandet.

Att judar varit förföljda i Europa är en förfärlig sanning - men jag kan aldrig förstå den märkliga logik som tycker att Hilters folkmord på 1940-talet ger offrens ättlingar rätt att massmörda palestinska barn sextio år senare. 

Palestinas frihetskamp (Carssons) finns hos många vanliga bokhandlare, nätbokhandlar och kan dessutom beställas från info@palestinagrupperna.se.

 

 

 

Allmänt Hemsidan
Published books »
Debattartiklar
Freivalds hot mot Hamas - steg mot civilisationskriget »
Förändringens vind över arabvärlden »
Res till Jenin, Göran Persson! »
Sharon om sig själv: Krigare! »
Svar till Doglas Brommesson »
Varför skulle Leila Khaled skämmas? »
Månadsbrev
Frigivning från Fästning Europa »
Pressmeddelanden
Ben Laden - Förhandlingspartner? »
Dags för ekonomiska sanktioner mot Israel »
Gahrton och Fridolin talar på fredsdemonstration i Stockholm »
Handelsbojkott mot Israel och skyddstrupper till Palestina »
Israel är en "Rogue state" »
Livlig sekulär debatt i arabisska medier »
Per Gahrton till Mellanöstern måndag »
Tal
Anförande 4:e konferensen för palestinier i Europa/ Malmö 6 maj 2006 »
Erbjud Israel och Palestina EU-medlemskap - när de slutit stabil fred! »
Hög tid att skicka skyddstrupper till Palestina! »
Per Gahrton i Europa Parlamentet om de Valle angående fred i Mellanöstern »
Tal i EP: Läget i Irak »
Tal i EP: Läget i Mellanöstern »
Tal i EP: Mötet mellan utrikesministrarna i Europa-Medelhavsområdet (Valencia den 22-23 april 2002) »

Per Gahrton